vetenskap

”I förra veckan gick Anna Carlsson upp med en doktorsavhandling på högskolan i Malmö. Anna Carlsson har vetenskapligt bevisat att barn under ett år, har råkat illa ut under de senaste tre åren i Sverige. Olyckfallsfrekvensen bland dessa barn har ökat med mer än trettio procent! Bland äldre barn har olycksfallsfrekvensen i stället gått ner.
Varför ökar olyckorna för barn under ett år?
Varför bara i Sverige?
Alla inom barnsjukvården vet.
Men det är bara jag som törs säga som det är.”

Det är så den börjar, Eva Sternbergs debattartikel i Expressen om varför pappor är farliga för barn. Jag bloggade om den för några dagar sedan, och jag var väl knappast den enda som var kritisk, minst sagt.

Sternberg hävdar att män ”har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt”, och därför kan inte män ta hand om barn. Namedroppandet av Anna Carlsson är bara början på en lång agitation mot pappor. Det intressanta är att Sternberg är väldigt medveten om att det inte finns särskilt mycket forskning som styrker hennes tes, och det är precis det hon spelar på:

”Eftersom ingen forskare vågar ta reda på sanningen, frågade jag Folkhälsoinstitutet om jag själv fick göra en sådan undersökning. En sur gubbe svarade:
”Det är oetiskt att ifrågasätta mäns kapacitet att ta hand om barn.”
Hur många fler barn måste komma till skada på grund av detta tabu?”

Tyvärr var det lätt att tolka debattartikeln som att Anna Carlsson skulle hålla med Sternberg, men när jag skummade igenom hennes avhandling hittade jag ingenting som lät som det Sternberg försökte bevisa. Nu har Anna Carlsson själv svarat Eva Sternberg, och hon är antagligen inte så glad över att få sin forskning utnyttjad för obskyra politiska syften:

”Jag har inte över huvud taget jämfört mammor och pappors förutsättningar för att värna om barnens bästa. Det känns väldigt olyckligt att sammankopplas med resonemang som jag inte på något sätt står bakom. Tvärtom tar jag helt avstånd från Eva Sternbergs hypotes. Detta var såväl Expressen som Eva Sternberg informerade om redan när hennes olyckliga artikel publicerades. I dag har hon bett mig om ursäkt.”

Vad lär vi oss av detta? Att källkritik är viktigt – och att Eva Sternberg och andra biologister och antifeminister borde låta bli att hänvisa till forskare som lever och bor i Sverige om de inte är säkra på att det är forskare som är lika övertygade som de själva. Det är ju lite pinsamt att bli uppläxad av just den personen man försöker utnyttja för att ge sken av vetenskaplighet.

Om nu Eva Sternberg saknar forskning som bevisar hennes teser om att män är livsfarliga för barn, så kanske hon ska fråga sig varför. På riktigt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Eva Sternberg, Anna Carlsson, barn, familj, föräldrar, biologism, sexism, män, kvinnor, könsroller, genus, källkritik, forskning, vetenskap, avhandlingar, olycksfall, pappor, föräldraskap, föräldraledighet, politik, jämställdhet

Arkiverat i:Antifeminism, Barn och genus, Diagnoser för könslomässiga tillstånd, Diagnosmanual, Genus, Genusforskning, Genusmedveten närvaro, Genuspanik, Gravida icke-kvinnor, Kön som funktionshinder, Kvinnoroller, Mansroller, Media, Politik, Psykologi Tagged: Anna Carlsson, avhandlingar, barn, biologism, biologismer, Eva Sternberg, familj, föräldraledighet, föräldrar, föräldraskap, fördomar, forskning, Genus, jämställdhet, källkritik, kön, könsroller, kroppspolitik, kultur och media, kvinnomystik, kvinnor, mansmystik, män, olycksfall, pappor, Politik, Psykologi, Relationer, sexism, vetenskap

{ 0 comments }